Fuggelskrälle

Iii aaa ooo, så spännande att det kittlar i morrhåren! Den retsamma duvan satt och blängde på oss genom glaset och vi vi blängde tillbaks!

Vi rörde oss smidigt som tusan i katt-slowmotion -för er som inte vet hur detta går till är vi blixt stilla när duvan spanar på oss och när den stollen kikar bort rör vi oss i turbo fart utan att höja eller sänka kroppen en milimeter...ja som ett lok ungefär.

Vi skällde inte ens på den för vi begrep att det skulle bli duva till middag! Matte kunde ta på spänningen i luften allt var föreberett, in i minsta detalj. Men ack aj aj aj så började fuggelskrället att spatsera där oppe på sin himla pinne. Det blev för mycket för Moi och jag rusade huvudstupa in i dörren -med käftarna uppspärrade (Matte fick städa den blöta dörren) och fuggelskrället flaxade retsamt iväg.
Jag bidde arg som ett bi men Phillen han tog det hela med ro........ /Mister Klister